Home Gud säger

Livet är konflikter; eller snarare, som alltid är fallet med ordet "är", så är det lämpligt att säga att livet "innehåller" konflikter. Ett av livets attribut är konflikter. Oavsett hur man formulerar det, för att undvika de munviga vänsteristiska censorerna, som är säkra på att om vi bara slutar använda "att vara"-verb, så skulle allt vara toppen, och ett socialistiskt, mångkulturellt, pluralistiskt paradis skulle slutligen dra oss ur den mörka tidsåldern, så är sanningen där: livet är fullt av konflikter. Om du har en hälsosam livssyn, så anpassar du dig till detta och slutar ta konflikter på allvar; du ser det som hur livet bedrivs, och tar det inte personligt, utan kan t.o.m. ha en skrattande attityd till det även om det potentiellt är dig livsfarligt.

Eftersom du älskar livet, och eftersom livet av nödvändighet innefattar konflikter, så ger du dig inte ut på något kristet/vänsteristiskt korståg om hur vi "borde" sätta stopp för konflikter därför att det är dåligt eftersom i konflikter finns det alltid någon som är förloraren medan någon annan är vinnaren. Om du älskar livet, så tycker du att konflikter är användbara, även om det personligen är ofördelaktigt för dig, eftersom du älskar livet mer än din egen lycka. Detta är den heroiska attityd som är traditionsenlig i indoeuropeiska samhällen, och den ersattes av den judisk-kristna synen, som säger att heroism är galenskap och det bästa alternativet vi har är att rädda våra egna liv, och därför "borde" död och konflikter göras olagliga eller åtminstone omoraliska. Indoeuropeiska civilisationer värdesatte heroism och strävade sålunda alltid uppåt; judiska och kristna civilisationer värdesatte individuellt liv, och kollapsar därför alltid inåt mot större själviskhet och neurotisk rädsla. Den moderna civilisationen skapades dels p.g.a. vår teknologi, men dels därför att vi hyllade vårdslös själviskhet, som tillät vansinniga förtjänster, en synvinkel berättigad av judisk-kristen tro.

Men när vi kommit över vansinnet i att försöka tala om för livet att det "borde" kriminalisera konflikter, där vissa är förlorare inklusive förlorare i sina egna liv, så kan vi se att livet är konflikter och konflikter är ett sätt att nå ett mål, precis som våra egna liv är sätt att nå mål i livet i sig. Detta är grundläggande intellektuell mognad, och under hälsosammare tider nådde detta våra barn ungefär vid femtonårsåldern, fast mestadels förstått av män; enligt en diskussion i Evolas "Graalens mysterium" har kvinnor redan en särskild form av nihilistisk förståelse angående dödlighet, och strävar inte efter att utesluta den, utan är rent anpassbara till den, mest eftersom deras logiska system är uteslutande induktivt medan mäns är uteslutande deduktivt (detta låter orimligt tills man överväger det idealiska logiska systemet för att bilda familjer där så många som möjligt överlever; den manliga uppgiften är att se till att bara de rätta likarna i vilken situation som helst överlever, och följaktligen är män mestadels förskräckliga familjeöverhuvuden). Att acceptera konflikter och överskrida rädslan för förlust och död, är nödvändigt för att avancera och ha ett stimulerande liv, än mindre ett där man kan göra vad som behövs för att åtgärda situationer utan att fega ur för att man "kan" dö.

Ändå finns det ett skarpsinnigare sätt att försöka ta itu med konflikter som man ser ganska ofta i den moderna civilisationen. Om du befinner dig i en diskussion och är rädd att förlora, kan du alltid vädja till en högre källa; i simpla argumentationer gör folk detta genom att försöka "bevisa" sin sak med definitioner från ordboken, eller genom att vädja till en källa som anses vara A och O hos visdomen i den genren. Folk refererar ofta till dessa som "Gud Säger"-argument, eftersom de vädjar till något som ligger utanför ramen för diskussionen, men ändå antas vara relevant för diskussionen. Det är som att använda något som inte existerar i den här världen för att få slut på en konflikt som faktiskt existerar i den här världen, och det är den retoriska motsvarigheten till en termonukleär anordning för de flesta diskussioner. En konflikt uppstår; en person framhåller en åsikt; och den andra personen säger att Gud hävdar något annat, och därför har den första personen fel. Och nu är diskussionen slut, eller?

Den här artikeln är inte en polemik mot Gud. I själva verket så är den här, av alla artiklar på den här sidan, utformad för att undvika att förolämpa eller ringakta någons Gud, eftersom frågan om Gud ligger utanför dess ram och fullständigt irrelevant för det vi har att säga. För diskussionens skull, utgå gärna ifrån att det finns en Gud, och att han eller hon har åsikter. Men inse att konceptet kring Gud av nödvändighet ligger utanför denna världen: för att något skall kunna vara källan till alla ting och kontrollera dem, så kan detsamma inte vara dessa ting. Det måste finnas ett centralt system utanför tingen det regerar. Monoteism är i själva verket den ursprungliga formen av ultracentralisation, eftersom det i dess tro finns ett nödvändigt tillägg till den här världen, i vilken en enstaka auktoritet hävdar kontroll över denna värld i olika grad. Att åberopa Gud i en diskussion grundad i den här världen är därför som att nå utanför alla möjligheter och dra in en "magisk kula" för att avsluta en diskussion. Detta är inte bara dålig stil, utan är även helt ologiskt, eftersom ting utanför ramen för den här världen inte kan ha absolut herravälde över den, då de annars skulle vara så bundna till den att de inte skulle kunna existera oberoende av den. Häri ligger den logiska fällan hos "Gud Säger": att använda Gud på ett sådant sätt skulle förutsätta att Gud är kopplad till den här verkligheten på ett sätt som utplånar hans absoluta auktoritet, trots att "Gud Säger"-argumentet litar på denna absoluta auktoritet.

Som nämnts ovan, så är inte poängen i denna artikel att smutskasta Gud, utan "Gud Säger"-argumentet. För den här artikelns avsikter, har anledningen till att ta upp "Gud Säger"-argumentet ingenting med Gud att göra, utan något annat, som existerar utanför den här världen, men som i våra sinnen ändå tycks kontrollera den enligt absolut auktoritet. Det är pengar. Pengar tar en mycket komplicerad situation och tilldelar den ett simpelt monetärt värde. Man oroar sig inte längre för vad som lever på ett fält, eller hur gammalt ett träd är, eller hur viktigt något är för ett lokalsamhälle; den enda frågan är dess pengavärde som en handelsvara, och att sätta ett pengavärde på något degraderar alltid något till en handelsvara. Om någon vill introducera något oanvändbart skit i en livsmedelsaffär, bara för att några människor kan tänkas köpa det, ifrågasätts det inte - pengar är argumentdödaren. Om pengar kan tjänas, kan jobb skapas, och vi borde alla vara glada. Det är som att åberopa Gud förutom att pengar är t.o.m. ännu lömskare, eftersom vi associerar det med vår egen välgång. Att attackera en idé eftersom dess enda berättigande är sett i pengar är i vårt samhälle lika stort kätteri som att argumentera mot mat.

"Pengar Säger" är ofta ett icke angivet argument. Ingen ifrågasätter längre huruvida det är en bra idé att ha engångsförpackningar, eller att sälja uppenbart ohälsosam skräpmat, eller att ha tusen olika mediokra varumärken där ett av kvalitet går under. Ingen ifrågasätter längre om det är en bra idé att riva upp en tom äng och ersätta den med ett stort köpcentrum (ifall det inte finns någon minoritetsgrupp som har en helig begravningsplats i närheten), för vi vet alla redan svaret. Nya byggnationer innebär nya pengar. Och vi som civilisation har bokstavligen förlorat alla andra medel för att avgöra beslut. Vår enda fråga är pengar. Det finns ingen annan plan, som en vision för hur man kan ha nytta av en tom äng - vi förutsätter att ekonomins "osynliga hand" ska reglera det, om vi ens bryr oss. Vi frågar inte vad som vore ett logiskt beslut kring en produkt som, låt oss säga, öl; i ett förnuftigt samhälle skulle vi hitta ett rationellt sätt att distribuera det och en effektiv metod att återvinna dess behållare, men i vår tid så anses alla möjliga förpackningar som kan locka ett fåtal mer procentenheter av vår idiotiska befolkning att köpa den att vara rent spel. Vi begrundar inte ens dess konsekvenser, huruvida det är en bra idé, o.s.v. "Pengar Säger" har ersatt all vår förmåga att ifrågasätta, att tänka analytiskt, att planera.

Resultaten av "Pengar Säger" är oerhört synliga. Där vi hade kunnat få våra fossila bränslen att räcka ett millennium längre eller mer, och på så sätt haft en större chans att upprätta rymdkolonier, har vi i stället slösat det på vad som var lönsamt kortsiktigt sett: bilar och långa pendeltåg från orter utanför staden, eftersom den mångkulturella krigszonen i förorterna inte längre var lika attraktiv för nya husbyggen. Där vi kunde ha haft en vacker planet har vi i stället valt att sabba den så jävligt att det öppna havet nu är så förgiftat att det inte är rekommenderat att äta fisk mer än en gång i veckan. Där vi kunde ha haft mängder av natur så har vi valt att ohämmat föröka oss och översvämma våra naturliga revir, vilket berövar dem de livsformer som är nödvändiga för att hålla hela ekosystemet vid liv. Vi hade kunnat ha färre, smartare människor som levt väl, men i stället har vi valt att följa "Pengar Säger", och nu, vilket är fallet när man följer en väg av ologiska handlingar, har vi ett långsamt självmord: miljarder av icke-tänkande, ointelligenta och degenererade människor, som konsumerar hämningslöst utan förmåga att tänka längre framåt än 48 timmar. De följer order OK, och gillar att köpa mängder av underhållningsprodukter, men ingen kultur - och inga heroiska beslut kommer att göras av dessa "undermänniskor". De är misslyckanden vad mänsklighetens högre kapacitet beträffar, och deras skapelse har vänt den evolutionära processen, och fört människor närmare apor.

Eftersom vi följde "Pengar Säger" och övergav vår logiska skicklighet till förmån för ett antagande att någonting utanför vår värld på något sätt absolutistiskt kan avgöra hur vi bör organisera den (pengar är något abstrakt, och alltså inte gällande i vår värld), sumpade vi det - eller snarare, vi bytte en ärorik framtid mot ett miserabelt, långsamt slut. Då global uppvärmning, global förorening, överbefolkning, religiösa krig och klasskamp och utarmningen av energitillgångar slås samman mot oss, kommer världen att förändras. Vi kommer inte längre ha de rika resurser, som bemyndigar synsättet "Pengar Säger", och det kommer inte längre att finnas en övertygad självklarhet att mänskligt liv är heligt, eftersom vi alla har sett överflödet som producerats genom att vara för rädda för att döda de obegåvade. Och vad som blir resultatet är ett dödande vars brutalitet saknar motstycke i historien. Ni sörjer de sex miljoner judar, som föregivits ha dött i Europa under andra världskriget? Host, host... ni kommer att få se sex miljarder nästa omgång, när alla civilisationer som vi noggrant byggt upp faller ihop. Detta är naturens sätt att städa upp. Det som är irrationellt växer sig fetlagt under sommaren, men på vintern magrar flocken. Det är det som ni snart kommer att bevittna; det må ta allt från fem till femtio år, men ja, det kommer. Man kan inte längre gömma sig i bekvämlighetens dvala av en sådan konstant projicerad av ett samhälle baserat på "Pengar Säger".

Många av oss som inte är fullt så vilseledda av propagandan - "vårt samhälle är det bästa, någonsin! det mest upplysta! prisa mångkultur, företagspengar och Jesus!" - har sett detta på horisonten ett bra tag, och vi förbereder oss på sätt som resten av er inte kan förstå. När allt kollapsar kommer vi att snabbt gå mot en ny ordning, där inga enstaka absolutistiska bedömningar avgör en situation. Mest troligt kommer ni att finna slakten hemsk, med miljoner och åter miljoner av män och kvinnors liv utsläckta för sitt trasproletära arv. De smartare kommer att kunna identifiera varandra, och kommer att skona dessa, såklart vill vi ha allierade; men för alla personer som är produkter av detta "Pengar Säger"-samhälle finns ingen användning längre, och deras blotta närvaro, som dagligen konsumerar resurser och producerar skräp, kommer att vara ett hot mot den nya ordningen, där naturlig hälsa är viktigare än pengar eller popularitet. Således kommer människor som jag att spendera våra dagar i två tillstånd: skapandes med kärlek, och dödandes med kärlek, eftersom vi kommer att eliminera resten av er och njuta av det. Där "Pengar Säger" regerade följde irrationaliteten och producerade en degenererad form av mänskligheten. Det är på väg att raderas, och framtidens ordning, olikt "Pengar Säger", kommer helt att vila på förnuftet i denna världen och förbise dessa falska konstanter.

4:e mars, 2007

Our gratitude to "Bifrost" for this translation.


Slashdot This! Bookmark on Windows Live! Bookmark on Newsvine! Bookmark on Reddit! Bookmark on Magnolia! Bookmark on Facebook!

Copyright © 1988-2010 mock Him productions