Medan vi dagligen får höra retoriken kring "irakisk frihet", vår pågående judiskkristna jihad mot muslimska nationalister, matas vi fulla med tron på att vi är fria. Vi spenderar också en stor del av vår tid i publika media med att gnälla om hur förfärliga nazisterna var, för att inte bara, efter vad som påstås, gasa judar, utan även för att sätta upp en hånande paroll över portarna på lägret, "Arbeit Macht Frei", eller "arbete skapar frihet". Det amerikanska folket, uppsvällda av skräpmat och en konstant ström av moraliserande och emotionell television, som Jerry Bruckheimers "CSI", svarar enligt dressyr när de presenteras för nazistisk stimulans, och skriker högljutt ner minsta antydan på att nazism inte var ont.

Trots det gör det dem ingenting att gå upp på morgonen, spendera en halvtimme för att göra sig redo för jobbet, köra bil en timme till jobbet, spendera tio timmar där och sedan komma hem, för utmattad för att orka göra någonting annat än att titta på TV och äta skräpmat. Är det "frihet"?

Låt mig förklara någonting. Det bästa sättet att sälja vilken produkt som helst, är att skapa en utbredd rädsla, och sedan lova att den produkten löser problemet. Det räcker inte med att säga att huset har kackerlackor - du måste säga att kackerlackorna äter kablar och sätter igång elektriska bränder. Ungefär som på 1980-talet, då de brukade lura människor att köpa avancerad elektronisk hårdvara genom att berätta historier för dem om hur "ett åsknedslag som slog ner i bostadsområdet" brände sönder alla datorer där och kostade alla tusentals kronor. En mer avancerad version är att beskriva hur en annan bluff fungerar, och sedan föreslå din egen bluff som ersättning för den andra. På det sättet kommer konsumenten aldrig undan bluffen, fastän de känner att de har det, och det är den där känslan av att "jag är så smart", som gör att de inte undersöker fakta särskilt noga.

Det är samma sak i västvärlden i dag. Medan du blir distraherad av en känslomässigt neurotisk retorik av riket, förslavar det dig, och får dig sedan att älska ditt slaveri genom att tala om för dig om hur "fri" du är och hur smart du är, för att ha valt "friheten". Därmed vilseledd, tittar du på det som TV-stationerna vill att du ska se på, läser vad medienätverken vill att du ska läsa, ser på de filmer för vilka underhållningsindustrin säljer reklamutrymme, och bräker ut den dogm som din regering förser dig med. Men det är ditt val, så du förtjänar vilket slaveri de än tilldelar dig. Och till och med det är diskutabelt, eftersom du redan avtjänar din tid.

Juni 25, 2005

Our gratitude to "Alexis" for this translation.